Därför är sömnmetoder en dålig idé

Vad kan göra att en bebis sömn upplevs så påfrestande att det för föräldrarna känns nödvändigt att använda sig av en sömnmetod? Barns sömn är ett ämne som väcker känslor. Inte så konstigt kanske? Många småbarnsföräldrar suktar efter att få sova lite bättre på nätterna. 

I samma ögonblick som en nybliven förälder tar steget utanför BB börjar frågorna komma: får ni sova på nätterna? Det finns inget elakt i frågan men den ger en omedveten signal om att ett litet barns egentligen helt normala sömnmönster skulle vara något avvikande. När förväntningarna är orimliga upplevs barnets sömn lätt som ett problem eftersom de flesta småbarn inte kan leva upp till idealet att sova hela nätter. 

Apropå samhällsideal så lever vi idag i en kultur med jaget i fokus. Att ta till en sömnmetod för att få egentid på kvällen och sen få sova sina åtta timmar i sträck kan kännas lockande utifrån vanan att sätta sina egna behov först. Men i rollen som förälder ingår det i paketet att lägga sina egna behov åt sidan under en tid för att ge plats åt barnets behov.

Det vanligaste är förstås inte att söka sig till sömnmetoder av egoistiska skäl utan är snarare ett uttryck för en förälders frustration eller kanske till och med desperation. Den som känner att den håller på att gå under av sömnbrist söker efter en snabb lösning på ett väldigt jobbigt problem.

Att låta barnet skrika sig till sömns

Det finns olika typer av sömnmetoder och de mest kontroversiella är s.k. skrikmetoder som femminutersmetoden och Anna Wahlgrens Sova hela natten kuren.

Femminutersmetoden

Metoden går kortfattat ut på att lägga ned bebisen när den är vaken men trött, säga godnatt och gå ut ur rummet. Om bebisen skriker väntar man fem minuter innan man går in och tittar till den. Bebisen ska inte få någon kroppskontakt. Därefter upprepas detta till barnet har somnat. Även om det är en metod som idag anses vara en aning kontroversiell används den fortfarande och rekommenderas ibland av vårdpersonal. 

Sova hela natten kuren

Metoden utvecklades av Anna Wahlgren och går i korthet ut på att barnet ska ha egen säng och eget rum. Barnet ska inte heller tas upp ur sängen om det vaknar på natten eftersom det, enligt Wahlgren, signalerar till barnet att det är fara å färde. Istället ska barnet ligga på mage* och buffas bestämt i rumpan. Metoden har kritiserats från många håll men det finns också en stor skara anhängare som hyllar metoden.

Det torde inte vara helt enkelt att forska på hur sömnmetoder påverkar ett litet barn. Vad ska mätas? Hur ska det mätas och när? Hur tolkar man resultaten? Det är också en fråga om begreppsdefinition: när anses ett barn ha tagit skada? Det finns idag inga välgjorda studier som har kunnat påvisa att barn tar långsiktig skada av skrikmetoder och vissa anser att det är ett argument för att det är fritt fram att testa metoderna på sitt barn. Att det saknas forskning är dock inte detsamma som att det är bevisat att skrikmetoder inte har någon negativ påverkan på barnet.

Att möta sitt barns känslomässiga behov

Inom traumapsykologin definieras trauma som något som innebär oförutsägbarhet, skräck och/eller hjälplöshet som blir överväldigande för barnet som inte klarar av att hantera händelsen med sina egna regleringssystem. Ju mindre barnet är desto mer sårbart är det för traumatisk stress. Det här är generella definitioner på trauma hos små barn men det behövs inte så mycket fantasi för att dra paralleller till ett litet barn som får skrika sig självt till sömns. Små barn klarar inte av att reglera sina egna känslor och trösta sig själva utan behöver hjälp från en vuxen. Det skapar förutsättningar för att barnet i framtiden ska få egna goda förmågor till självreglering.

Ett litet barn skriker inte på nätterna för att vara jobbigt eller ställa till problem, det skriker för att det är ett av de få uttryckssätt det har för att signalera sina behov till sin omsorgsperson. Dessutom har vi vuxna ett stressystem som sätter igång när vi hör barnskrik, en fiffig biologisk funktion som säkerställer att vi tar hand om vår avkomma och tillgodoser dess behov. Sömnmetoder uppmuntrar till att ignorera både våra egna instinkter och barnets signaler.

Även om det skulle vara så att barn inte tar någon som helst långsiktig skada av skrikmetoder är det inte oproblematiskt att använda sig av dem. Om barnet känner sig ledset, övergivet och förvirrat i stunden, här och nu. Är det då rätt att utsätta barnet för det med argumentet att det inte kommer ta långsiktig skada? Genom att möta ditt barns behov av tröst och närhet får det en stabil grund att stå på. Det vet att du alltid finns där när det behöver dig och det är en grundtrygghet att bygga vidare på genom livet. 

Det är argument som inte slutar existera bara för att det råkar vara natt.

Så vad kan man göra för att förbättra sömnen utan att använda sömnmetoder?

*Sedan Socialstyrelsen ändrade rekommendationerna att spädbarn ska sova på mage till att sova på rygg har fallen av plötslig spädbarnsdöd minskat kraftigt.