Skynda att älska

KRÖNIKA. Coronapandemins sociala distansering har ett mörker över sig som går bortom virusets elaka egenskaper.

Vi har mor- och farföräldrar som inte får träffa sina barnbarn och vi har barn som i sin tur inte får träffa sina äldre nära och kära. Hur länge behöver vi leva så här? Ett par månader? Eller kanske år?

Ett vaccin ligger långt fram i tiden.

När får vi mötas, när får vi kramas? Vissa är gamla, vissa är sjuka. Kommer våra kära finnas kvar hos oss när allt är över och hur mycket tid med sina barnbarn har de förlorat då?

Tiden rinner som sand mellan våra fingrar. Barnen växer upp, de gamla blir äldre.

Jag kommer att tänka på titeln till Alex Schulmans roman, den som han skrev om sin gamla pappa: Skynda att älska.

Men just nu får vi älska varandra via Skype.

/Louise