Skolan räddar liv

Många, långa och mycket känslosamma har de varit; diskussionerna om huruvida skolor och förskolor ska stänga i pandemins fotspår eller som de ska hållas öppna. Föräldrar har oroat sig och lärare likaså. Över att barnen ska bli sjuka eller att de med asymtomatisk infektion ska smitta sina lärare. Det är fullt förståeligt, det handlar om ett virus som vi inte vet så mycket om.

I förra veckan gick det att läsa att barn kan komma att bli en egen riskgrupp i pandemin. Men Folkhälsomyndigheten har ju hela tiden påstått att barn går säkrast av alla i det här?

Den uppfattningen stämmer fortfarande, barn och till och med de barn som ändå tillhör riskgrupper exempelvis de som är under cancerbehandling verkar vara rätt så skonade när det kommer till allvarliga fall av Covid-19.

Att barn kan klassas som riskgrupp handlar istället om deras utsatthet i hemmet. 

För vad händer om skolorna stänger? 

De som har en otrygg hemmiljö tvingas spendera all sin tid i den otryggheten. Hos föräldrar som har alkohol- eller drogproblem, hos föräldrar som misshandlar sin partner, sina barn eller båda. Psykiskt eller fysiskt. Ingen där som frågar barnen hur de mår eller som uppmärksammar att något inte står rätt till.

Vi har de som lever i fattigdom som kanske äter dagens enda mål mat i skolrestaurangen. Vi som jobbar med barns tillväxtkurvor som verktyg vet att tillväxten hos vissa av dem plötsligt kan stanna av när det har varit skollov för att sedan dra iväg igen efter skolstart, det är ibland ett tecken på att det inte är bra hemma. Skolan och även förskolan är en viktig skyddsfaktor för många barns hälsa och livsvillkor.

Nu närmar sig sommarlovet så skolorna kommer stänga i vilket fall som helst och många elever längtar såklart efter sin ledighet. 

Men för vissa är skolan oerhört mycket mer än tjatiga lärare och tråkiga läxor. 

För vissa barn är skolan livsviktig.