Normen Vs. instinkten

Jag skrev för några inlägg sedan en text om hur vi till viss del verkar ha virrat bort oss i det moderna samhället. Vi har åsidosatt våra modersinstinkter för att istället basera föräldraskapet på rådande samhällsnormer som inte helt sällan faktiskt går emot bebisens och mammans instinkter och samspel.

För att förtydliga vad jag menar har jag tre exempel:

Exempel 1. Transportera bebis

Vad samhällsnormerna lärt dig:

Bebisar åker vagn

Vad din bebis gör:

Gallskriker i vagnen. Somnar kanske men bara om vagnen rullar och vaknar efter ungefär en halvtimme och skriker igen.

Vad du gör:

Lägger bebisen i vagnen ändå för den måste vänja sig har du fått höra från faster Berit. Försöker ge nappen. Sjunger, vyssjar, svettas medan folk stirrar. Promenerar kilometer efter kilometer för att hålla vagnen rullande när bebisen äntligen sover.      

Bebisen måste vänjas vid vagn….eller? Originalfoto: Marcin Jozwiak

Om du lyssnat till din instinkt?

Hade du förmodligen struntat helt i vagnen. Burit bebisen nära i bärsele eller bärsjal. Lärt dig amma i selen/sjalen. Bebisen hade varit nöjd med mamman och tutten inom tryggt räckhåll och kanske börjat gilla vagnen i ett senare skede.

Exempel 2. Amning

Vad samhällsnormerna lärt dig:

En bebis ska amma ungefär var tredje timme.

Vad din bebis gör:

Sitter som ett plåster på bröstet både när den är vaken och när den sover.

En bebis som vill amma hela tiden måste vara hungrig…eller? Foto: L.W

Vad du gör:

Tolkar bebisens beteende som att något måste vara fel, så här ofta ska den väl inte amma? Faster Berit håller med, den får nog ont i magen av all amning. Du ger den bröstmjölksersättning i tron om att bebisen är hungrig. Det börjar gå längre och längre tid mellan amningstillfällena. Plötsligt verkar du knappt ha någon mjölk längre och måste ge mer och mer ersättning. Du lägger ned amningen mycket tidigare än du från början hade tänkt.

Om du lyssnat till din instinkt?

Hade du gett bebisen fri tillgång att amma så mycket den önskar även om det betyder 24/7 till en början. På köpet hade du fått en mjölkproduktion som matchar bebisens behov.

Exempel 3. Bebisens sömn

Vad samhällsnormerna lärt dig:

Det är viktigt att barnet snabbt börjar sova hela natten.

Vad bebisen gör:

Vaknar var och varannan timme. Stökar, bökar, skriker i sömnen. Accepterar bara dig för nattning. Vaknar så fort du försöker lämna rummet.

Vad du gör:

Nattar hundra gånger per natt känns det som. Får aldrig någon tid för dig själv. Frustrationen växer inom dig, ska det verkligen vara så här!? Faster Berit frågar om bebisen sover hela natten än, det är såklart stressande att få den frågan, det känns som om det enda godkända svaret är ”ja”. Berit tipsar om en sömnmetod; bebisen kanske skriker några nätter men sen ger den upp, bara man visar vem som bestämmer. 

Du står bakom sovrumsdörren och stålsätter dig för att inte gå in i rummet samtidigt som du lyssnar på babyns hjärtskärande skrik. Flera år senare har du fortfarande dåligt samvete över detta. Efter tre nätter ger du upp.

Om du lyssnat till din instinkt:

Hade du accepterat att bebisen behöver dig för att sova. Du hade legat bredvid och fått ganska bra sömn trots allt eftersom det är enkelt att natta om en orolig bebis när man redan ligger nära. Bebisen hade fått tryggheten den efterfrågade. Plötsligt en kväll märker du att bebisens sömnmönster har ändrats. Du kan lämna rummet utan att den vaknar. Du får kvällarna till dig själv medan bebisen sover gott i rummet intill. Du har aldrig känt dig så fri i hela ditt liv! 

En bebis ska sova hela natten…eller? Foto: Pexels

Återigen vill jag påpeka att bebisar är olika och exemplen är generaliserande för att visa på min poäng! Däremot är det exempel som inte är särskilt ovanliga och som många (men inte alla) nog kan känna igen sig i. Faster Berit får här representera de, ofta välvilliga, personer som på grund av okunskap kommer med råd som mer stjälper än hjälper.