Lilla hjärtat och barnkonventionen

Hur bedömer man egentligen vad som är ett barns bästa? 

Jag läser om flickan som i media kallas ”Lilla hjärtat”. Den treåring som hade levt hela sitt unga liv hos en fosterfamilj, hon kände inga andra föräldrar än sina fosterföräldrar. Trots detta och trots att kammarrätten konstaterade att det skulle innebära en stor påfrestning för flickan beslutade rätten att hon skulle återförenas med sina djupt problemtyngda föräldrar. Ingen hänsyn togs till hur flickan kunde komma att uppleva det hela, helt enligt rättspraxis. En uppslitande separation från fosterfamiljen följde. Några månader senare var hon död.

Jag kan inte låta bli att undra: hade rätten dömt annorlunda om man sett till barnets bästa? Hade flickan då varit vid liv idag?

Sverige förband sig till att följa barnkonventionen när den ratificerades 1990 och idag sticker USA ut som enda land som inte har ratificerat barnkonventionen. Vid årsskiftet 19/20 upptogs den även som svensk lag vilket innebär att vi nu på en högre nivå har skyldighet att se till barnets bästa.

Tyvärr är barnets bästa ett flytande begrepp där olika personer kan ha olika syn på vad det innebär. En annan utmaning är att den nya lagen kan krocka med andra lagar.

Jag kan inte låta bli att undra: hade rätten dömt annorlunda om man sett till barnets bästa? Hade flickan då varit vid liv idag?

Jag hoppas att införandet av barnkonventionen som lag kan förhindra liknande händelser i framtiden men mina juridiska kunskaper är begränsade så kanske är det en naiv förhoppning.

Läs DN:s hjärtskärande artikel om flickans öde (låst artikel)

Läs barnkonventionen här