Låt modersinstinkterna få ta sin rättmätiga plats

Ett nyfött barn har instinkter som det använder sig av för att säkra sin överlevnad. Redan vid några minuters ålder kan det kravla sig fram till bröstet och börja amma. Men samtidigt som vår moderna hjärna i princip är densamma som grottmänniskans har vi ett samhälle som konstant förändras framför våra ögon. 

Ett spädbarn kommer fortsätta med att följa sina instinkter helt oberoende av hur omvärlden ser ut, men hur är det med oss vuxna? 

Jag lever under övertygelsen av att det allra bästa sättet att bemöta ett barns instinkter är att släppa fram sina egna. När ett barn skriker är vår naturliga, inkännande och medmänskliga reaktion att ta upp det, trösta och ta reda på vad som är fel. Vi behöver inte tänka. Men när vi börjar analysera sätter vi plötsligt igång med att ifrågasätta: 

“Blir mitt barn bortskämt och osjälvständigt om jag plockar upp det hela tiden?” 

Många har åsikter om hur mammor bör ta hand om sina barn vad gäller allt från hur det ska matas, sova och transporteras, då är det lätt att vackla och bli osäker på sin egen förmåga:

”Borde jag amma så här ofta?”

Hur vore det om vi istället försökte lyssna lite mer på vad våra modersinstinkter egentligen försöker säga oss? 

Bebisen däremot, är ofta väldigt tydlig*. Den vill vara nära sin förälder och beskyddare, den vill bli buren och hållas om. Den vill amma ofta och länge. Den vill sova hos sina beskyddare. Inte ensam.

Har vi moderniserat och rationaliserat bort det som en gång i tiden var självklart för oss?

Tänk om vi lät vår intuition ta sin välförtjänta plats istället för att pressas ned till att passa i en konstruerad mall som säger att saker ska vara på ett visst sätt. Att vara en inlyssnande och empatisk förälder som svarar på vad barnet efterfrågar kan göra friktionen betydigt mindre och barnskriken betydligt färre. Hur vore det om vi försökte lyssna lite mer på vad våra modersinstinkter egentligen försöker säga oss och strunta lite mer i vad andra anser eller hur vi själva har föreställt oss hur det ska vara.

Visst låter det enkelt men det kan kräva ett stort själsligt arbete att skala av alla lager av i generationer nedärvda föreställningar av hur en mamma eller en bebis bör vara som kanske dessutom har lett till generationer av dålig anknytning och såriga familjerelationer. Men om du vågar ta mod till dig och börja skala så kanske du tillslut finner ett bultande hjärta som vet precis vad det ska göra.

 *Brasklapp: självklart är bebisar olika. Vissa älskar sin barnvagn och vissa sover jättegott i sin egen säng redan från första stund.