Konsekvensen av att få rebelltjejer slängda i ansiktet

KRÖNIKA Av förklarliga skäl har de senaste inläggen uteslutande handlat om Coronaviruset men idag tog jag mig ut på en barnvagnspromenad i solen medan yngsta dottern sov i vagnen. Årets första fjärilar fladdrade över sufletten. Så skönt att få komma ut lite, de långa promenaderna har satts på paus ett tag eftersom fyraåringen har varit hemma med mig den senaste månaden.

I lurarna hade jag Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada- Noli som diskuterade något som även jag har tänkt på en del den senaste tiden.

Att bli mamma till en dotter för fyra år sedan ledde till funderingar kring hur jag ska kunna skydda henne från den utsatthet som det innebär att vara flicka och kvinna i den värld vi lever i.

Metoo rörelsen som kom något år efter hennes födsel visade med all tydlighet att även vi, som slår oss för bröstet över vårt jämställda land, har en lång väg kvar att gå.

Något började skava när jag såg bok efter bok med samma tema dyka upp på marknaden

Jag ska köpa böcker tänkte jag. De ska handla om starka kvinnor. Jag ska läsa dem för henne så fort hon blir tillräckligt stor så hon tidigt får en stark inneboende känsla för att tjejer kan göra precis vad de vill!

Så kom Godnattsagor för rebelltjejer. Boken som handlade om starka tjejer som uträttat stordåd.

”Den ska jag köpa!” tänkte jag. ”Och Clara Henrys bok om mens! Mens är helt naturligt, det måste min dotter få med sig. ”

Fler liknande titlar började ramla in hos bokhandlarna. Nu senast Birgitta Ohlssons bok >>Lev som du vill: tio svenska kvinnor visar vägen<< som diskuterades i podden jag lyssnade på under min promenad.

Foto: Streetwindy Bui

Framgångsrika tjejer och kvinnor som gjort skillnad i världen.

Något började skava när jag såg bok efter bok med samma tema dyka upp på marknaden.

Vad betyder det egentligen att läsa en massa böcker med ”kvinnor kan” tema för min dotter. När jag läser dem för henne kommer jag inte då samtidigt säga något mellan raderna?

Att peka och ropa ”titta vad kvinnor kan!” är att samtidigt påpeka att det är något avvikande och något som särskilt måste lyftas. Lite som att säga till en ful person att utsidan inte spelar någon roll.

Att det måste sägas betyder att det visst spelar roll. 

Liv och Caroline adderar ytterligare perspektiv till min inre dialog:

Vart är historierna om det som kvinnor faktiskt har gjort allra mest genom tiderna? Vårdat och tagit hand om äldre och sjuka, lagat mat, ammat och fostrat barn, offrat sina kroppar för att föda fram nya generationer.

Varför är de här sakerna, som har varit helt avgörande för mänsklighetens överlevnad, ointressanta och belagda med låg status?

Jag köpte aldrig boken om rebelltjejer. Istället köper jag böckerna om Tessla, Mix, Pippi och Nelly där tjejer får vara starka och komplexa utan att någon måste stå bredvid och peka och skrika ”kolla! tjejer kan minsann också!”

/Louise

Lyssna på En varg söker sin pod med Liv och Caroline här. Avsnittet heter Individens död.