Fjärde trimestern – Vad innebär den

Det sägs att det är tuffare för kroppen att genomgå en förlossning än ett maratonlopp och att ett kejsarsnitt är en stor bukoperation, det vet vi. Efter ett maraton vilar du och återhämtar dig. Efter en förlossning får du ett barn i dina armar vars välmående du nu är ansvarig för under dygnets alla timmar. 

Många föräldrar blir tagna på sängen när de märker hur intensiv den här första tiden kan vara. Vill bebisen inte alls sova i egen säng? Skriker den sig blå på alla platser som inte är en förälders famn? Vill den amma precis hela tiden?

Kanske blir den skogstokig i vagnen eller babyskyddet. Kanske finns det inte ens tid till att gå och kissa och att hinna ta en dusch är otänkbart. Det enda som duger för den lilla är att vara klistrad som ett plåster på mamma eller pappa. 

Som ammande mamma kan man känna sig överväldigad och kvävd av att dygnet runt ha sin bebis tätt, tätt intill kroppen.

Trots att det här är ett vanligt fenomen är det många som inte är förberedda. Under graviditeten har man visualiserat hur bebisen ska ligga i sin vagn eller i sin säng och sova för att sen tas upp med jämna mellanrum för matning eller gos. Det enorma närhetsbehovet slår då ned som en bomb!

Som ammande mamma kan man känna sig överväldigad och kvävd av att dygnet runt ha sin bebis tätt, tätt intill kroppen. Att sköta sin hygien med avslag, kejsarsnittssår eller eventuella förlossningsskador blir ett jätteprojekt och att få i sig något att äta känns som att bestiga Mount Everest.

“Varför har ingen berättat om det här??” 

Den fjärde trimestern

Ett begrepp som används mer och mer för att beskriva de tre första månaderna i bebisens liv är “den fjärde trimestern”. Det bygger på en teori om att människans barn föds lite för tidigt på grund av att huvudet annars skulle bli för stort för att föda fram. De första tre månaderna i bebisens liv skulle den egentligen fortfarande ligga i magen.

Vare sig det stämmer eller inte så är det ett faktum att många nyfödda agerar som om de hade föredragit att vara kvar i magen. De vill ha det lagom varmt, inte för ljust, gärna lite trångt och helst inte mer än en millimeters avstånd från mamma. Man kan föreställa sig att navelsträngen fortfarande är kvar, bara att den sitter utanpå magen istället och nu är osynlig.

Den tryggaste platsen på jorden har alltid varit i en förälders famn.

I drygt nio månader har babyn legat i magen. Hört sin mammas tarmar bubbla och hennes hjärta slå. Den har vaggats till sömns av hennes rörelser i kroppstempererat vatten. Fått näring kontinuerligt från navelsträngen. Plötsligt hamnar den i en helt okänd värld som är kall, ljus och väldigt, väldigt stor. Så tryggt det känns då att ligga mot sin mammas bröst och höra de välbekanta hjärtslagen.

En nyfödd drivs av överlevnadsinstinkter som är lika gamla som mänskligheten själv. De tar inte hänsyn till hur vårt samhälle har utvecklats och att det nu för tiden finns trygga sängar att sova i, långt ifrån björnar och banditer. Den tryggaste platsen på jorden har alltid varit i en förälders famn. Evolutionen har också premierat bebisar som envisats med att vara nära sina föräldrar. Historiskt är det de barnen som har lyckats överleva i större utsträckning. 

Vetskapen om att det konstanta bärandet innebär att du ger ditt barn den allra största tryggheten kan förhoppningsvis göra att det känns lite enklare, trots att den efterlängtade duschen har fått vänta länge nu. 

Och ja, det är ju mysigt. Också.

Så, hur tar man sig igenom den här perioden då?
Ta del av vår överlevnadsguide