KRÖNIKA. Sommaren 2017 var vi arga. Över hela landet anordnades det demonstrationer under parollen “Arg jävla riksmarsch mot BB kaoset” där rädda, svikna, arga, ledsna och frusterade mammor gick sida vid sida med barnmorskor, förlossningsläkare och undersköterskor.
Vi vägrade tolerera en förlossningsvård där mödrar inte kunde räkna med att få det säkra omhändertagande som de förtjänar. Vi vägrade tolerera en förlossningsvård där förlossningspersonalen inte hann med att gå och kissa under ett helt arbetspass för att de sprang mellan flera födande kvinnor.
En barnmorska per födande kvinna! Skanderade vi då.
Och nu?
Nu är sommaren här och den numera årliga förlossningskrisen kommer med den. Som kvinna i värkarbete kan du inte räkna med att få en plats på förlossningen. Förlossningsplatser dras ned när barnmorskor ska gå på välförtjänt semester och de extraersättningar som tidigare har lockat dem till att ta extrapass för att täcka upp för varandra har tagits bort. På Danderyds Sjukhus BB och förlossning finns nästan tusen arbetspass i sommar som inte är fullt bemannade.
En barnmorska per födande kvinna är idag en utopi som ter sig längre bort än någonsin.
Förlorarna i den här soppan som har blivit Sveriges förlossningsvård är och kommer alltid vara kvinnorna.
Coronapandemin har förstås förvärrat situationen, en födande kvinna med misstänkt Covid-19 innebär att en barnmorska och en undersköterska måste avvaras för endast henne, annars är det omöjligt att bibehålla den kohortvård som är nödvändig för att förhindra smittspridning.
Men sjukvården och förlossningsvården var hårt pressad även före pandemin. Den negativa spiral som satts i spinn verkar omöjlig att få stopp på. Barnmorskor springer för allt vad benen håller till den dag de blir sjukskrivna eller byter karriär och deras plats ersätts av en nyexaminerad barnmorska med stora drömmar som snabbt suddas ut i mötet med verkligheten. Förlossningen dräneras på erfaren personal som är kärnan i en välfungerande förlossningsvård.
Konsekvensen av det blir mammor som inte får det bemötande, smärtlindring, omvårdnad, eftervård och amningshjälp som de har rätt till. I praktiken innebär det trauman av olika slag.
Att föda barn är ingen liten sak. För många är det den största, mest omtumlande händelsen i livet. För en trygg kvinna kan det vara en oerhört positiv och stärkande upplevelse men för en kvinna som inte får det stöd hon behöver kan det lämna mentala och fysiska sår som tar en livstid att läka. Om hon överlever.
Det må låta alarmistiskt att säga så, men att bära och föda barn är en extrem påfrestning på kroppen och kompetent personal inom mödravård och förlossning är ibland helt avgörande för kvinnor och barns överlevnad .
Förlorarna i den här soppan som har blivit Sveriges förlossningsvård är och kommer alltid vara kvinnorna.
Kvinnorna som föder barnen och kvinnorna som arbetar på förlossningarna.
Vi kan inte acceptera att våra politiker oengagerat bara upprepar inövade floskler som att patientsäkerheten inte är hotad och att alla kan känna sig trygga i Sveriges förlossningsvård.
Våra barnmorskor säger något annat och vi måste lyssna.