Älskade, hatade amning

Då och då stöter jag på en diskussion mellan flaskmatande mammor och ammande mammor som ibland eskalerar till att bli både polariserad och infekterad. I det ena lägret: mammor som ammar som gärna vill framföra budskapet om varför det är fantastiskt att amma. I det andra lägret: mammor som flaskmatar och upplever att de får amningen kastad i ansiktet och att deras föräldraskap förminskas.

Jag kan förstå båda lägren eftersom jag har befunnit mig i båda. 

När jag som förstagångsmamma gråtande kämpade med amningen letade jag efter alla anledningar för att kunna tillåta mig själv att lägga ned den och börja flaskmata fullt ut.

  ”Herregud, flaskan är väl minst lika bra som bröstet??”

Något liknande hände under graviditeten med andra barnet. Efter en traumatisk första förlossning var fakta som sa att kejsarsnitt var lika bra som vaginal förlossning det enda jag ville ha.

För den som önskat amma men inte fått det att fungera känns det förstås jobbigt, ja rent av provocerande att höra någon självgod amningsförespråkare predika fördelarna med att amma. Det är inte roligt att bli påmind om sin förlust och sorg. Många mödrar har otroligt höga krav på sig själva och är sina egna största kritiker. Att förnumstigt påpeka fördelarna med amning till någon som har fått avsluta den mot sin vilja är att sparka på någon som redan ligger. 

Jag fick amningen att fungera tillslut. Tvingades att hitta lösningen eftersom min bebis var tydlig med sin önskan att amma. Efter två månaders kamp flöt allt äntligen på, därefter blev amningen något oerhört, nästan obeskrivbart, betydelsefullt för både mig och mitt barn. Vi fortsatte länge. 

Idag tillhör jag amningsförespråkarna men försöker att inte vara så självgod. Minnet är fortfarande färskt av hur jobbigt det var när ingenting fungerade och hur skönt det var att höra att flaskmatning var lika bra som amning. Tänk om någon välmenande person hade sagt till mig då att jag kunde lägga ned amningen. 

Vilken lättnad! 

Men jag hade aldrig fått uppleva den glädje som en fungerande amning kan ge och jag hade varit dåligt rustad inför barn nummer två. 

Vilken sorg.

Även om amning eller vaginal förlossning har fler fördelar ur ett folkhälsoperspektiv kan kejsarsnitt och flaskmatning vara det absolut bästa för enskilda individer och den mamma som flaskmatar, vare sig det beror på att amningen aldrig fungerade eller på att hon helt enkelt inte ville amma förtjänar att bemötas med ödmjukhet och respekt för sina val.

Den mamma som vill amma men kämpar, vill lägga ned, vill fortsätta, vill lägga ned igen, tycker allt är piss och skit, gråter, inte orkar mer, har ont, gråter igen. Den mamman förtjänar kunskap, stöd och rådgivning för att uppnå sin önskan. Får hon inte det kan amningen bli en uppförsbacke som är så brant att det är omöjligt att ens kunna föreställa sig backkrönet och den nedförsbacke som väntar där bakom.