Kärlek vid första ögonkastet?

Att inte känna omedelbar kärlek till sitt barn är så skambelagt att vi sällan pratar om det men orsaken är ofta inte så svartvit som att mammarollen kommer mer naturligt för vissa mammor och mindre för andra.

Det finns en stark sammankoppling mellan oxytocinets egenskaper och förmågan att knyta an. Ett högt oxytocinflöde under en trygg och positiv förlossning ger ringar på vattnet och du kan fortsätta surfa på det viktiga hormonruset in i stark kärlek, fin anknytning och en välfungerande amning. Den lyckligaste tiden i livet!

Motsatsen: en förlossning fylld av rädsla ger istället en våg av oxytocinets antagonist: adrenalin. Det skickar signaler om fara. Hur ska du få ro att knyta an till ditt barn när din kropp är övertygad om att situationen du befinner dig i är farlig? Amningsproblem och förlossningsdepression lurar runt hörnet i den påbörjade negativa spiralen om den inte bryts.

De här två vitt skilda upplevelserna kan också göra att det blir svårt för oss att mötas och förstå varandra. Den som fick uppleva det härliga oxytocinflödet kanske inte alls kan relatera till den som kämpade med skuld över att inte känna omedelbar kärlek till sitt barn eller känslan av att ångra moderskapet. Men hur du upplever den första tiden säger inte nödvändigtvis särskilt mycket om vem du är som mamma mer än att du har haft en hormonell tur eller otur orsakad av vad som skett inom dig och runt omkring dig före, under och efter förlossningen. Våra mer primitiva fysiologiska system har större makt över oss än vad vi kanske vill erkänna.

Vi må vara moderna människor med avancerad teknik och medicin att tillgå men vilka är vi?

Vilka är vi i vår innersta kärna?